Vid en utgrävning i slutet av och början från talet upptäcktes en fullständig masugn på platsen likt kallas Lapphyttan utanför Norberg. Den daterades delvis mot slutet av talet vilket gör den till Europas äldsta, kända masugn. Helena Arnell, antikvarie/utställningar och pedagog, berättar om tekniken till att göra bättre järn och järnets ökade innebörd för Sverige. Inspelat den 14 juni på Västmanlands läns museum. Arrangör: Västmanlands läns museum.
Ämnesord:
Bergsbruk, Historia, Järnframställning, Masugnar, Medeltiden, Metallurgi, Norberg, Sverige, Teknik, Västmanland
Produktionsår
Tillgänglig till
30 juni
Talat språk
Svenska
Undertexter
Svenska
Föreläsare
Helena Arnell
Ladda ner programmetLadda ner programmet
Masugnsprocessen i &#;ldre tider
Masugnstekniken började användas inom Sverige redan på talet. I början på talet utgrävdes en välbevarad ruin efter en masugn i Norbergs kommun kallad Lapphyttan, som övergivits på talet. Undersökningarna visade också att äldre ugnar hade legat på identisk plats redan i slutet av talet.
Figuren ovan visar hur masugnen i princip såg ut från medeltiden och fram till talet. Omkring kunde en masugn producera 3–4 ton tackjärn per dygn och förbrukade därvid – hl träkol per ton tackjärn, motsvarande cirka – kg träkol per ton mitten från talet beräknas den svenska tackjärnsproduktionen ha legat vid cirka 25 ton per år.
Masugnen beskickas uppifrån tillsammans med järnmalm samt kalk samt träkol. Blästerluft blåses in i ugnens nedre sektion. Processen innebär att järnet reduceras ut ur malmen och smälter. Det järn som tappas ut ur ugnen benämnes råjärn alternativt tackjärn och innehåller cirka fyra procent kol. Det senare måste avlägsnas för för att järnet skall bli smidbart