Martin wicklin frågor viktiga
Mantrat Martin Wicklin fick höra: Föräldrar ska inte ligga ner sina barn till last
Martin Wicklin har i radions Söndagsintervjun samtalat med både makthavare och kändisar. han har i många fall krupit dem under huden.Och kommit dem nära.
Men för tillfället är det dags till honom själv att sitta på andra sidan mikrofonen och prata om hans mamma Inger, sjuk inom långt gången Alzheimer. samt om skulden att ej räcka till när denne behövs som mest.
”Jag existerar bara orolig att jag ska framstå som ett kall och cynisk individ. Jag älskar ju min lilla mamma…”
Jag ska noggrann avsluta vårt spännande konversation i studion då Martin Wicklin drabbas av dubier. Det är något liksom skaver. Har han framstått som rationell utan känslor, och vad ska lyssnarna tänka?
Han vill fortsätta vårt poddsamtal, och rättfärdiga sin inställning att föräldrar ej ska ligga sina små människor till last. Det fanns vad hans pappa Martin sa till honom all tiden när han plats yngre. ”Skjut mig hellre om jag drabbas från demens. Ni barn bör inte beh
Martin Wicklin om sin pappa
– Papparollen är i ständig förändring, mycket tack vare kvinnors arbete för jämställdhet. oss män har inte berövats makt utan fått frihet. Tänk att vara man på talet, vilket fängelse! Kanske tänker jag extra mycket på papparollen sedan jag separerade.
Ordet i sig är också väldigt fint, fortsätter han.
– För mig existerar det intimt förknippat tillsammans trygghet. Det viktigaste man kan ge som far är trygghet.
lämnade Martin Wicklins pappa, som fanns statistiker och ekonom, en auktoritärt Sri Lanka (dåvarande Ceylon) för studier inom Uppsala.
– Vi barn skulle bli svenskar, inte förvirrade från två kulturer, två tungomål. Pappa fick spännande erbjudanden, bland annat för Världsbanken, men tackade nej på grund av att han ville bo i radhus i Hässelby.
Denna strävan var inte helt smärtfri.
– Jag var enda svartskallen i Hässelby. När jag rensade gamla lådor hittade jag en saga såsom jag skrev i lågstadiet: Min pappa elefantjägaren. detta var rena fantasier, jag visste ingenting om far