Titel: Hundra år av ensamhet Författare: Gabriel García Márquez ISBN: Sidantal: Förlag: Wahlström & Widstrand Språk: Svenska Format: Inbunden Utgiven: (original ) Handling: &#;Fantasi och realism smälter samman till en sagolik verklighet i Hundra kalenderår av ensamhet, &#;ett från de mest betydande verk som den spansk-amerikanska litteraturen frambragt&#;. García Márquez&#; personlig födelseby i Colombia, Arca-Cataca, har inspirerat till berättelsen om byn Macondo samt familjen Buendía som rymmer vilda, destruktiva män samt kloka, kämpande kvinnor. Romanen är fylld av vitalitet, fantastiska historier och märkliga detaljer. Läsaren får möta Macondos grundläggare som besitter gigantiska krafter och enstaka okuvlig vilja, hans fru Ursula, revolutionären Aureliano, lika stor i kamp likt nederlag, släktens extravaganta kvinnor samt den sista generationen Buendía med en fräsch Aureliano, isolerad från bota världen utom från sin älsk
Jag är avundsjuk på er
Gabriel Garcia Màrquez är död. Då kan man inom alla fall glädjas åt att han lever kvar i sina texter. Tänk om ni ännu ej läst ”Hundra år från ensamhet”. Jag är sålunda glad för er skull i så fall, ifall ni har kvar den upplevelsen i livet, för att få sätta er ner bekvämt i en bekväm stol och läsa ”Hundra tid av ensamhet”, för inledande gången.
Om ni gör detta så kommer ni ursprunglig av allt stöta vid bokens inledande mening: ”Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendìa påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med på grund av att visa honom isen.” Det är inte förnuftigt, det Marquez gör. för att på en enda fras kunna presentera tre olika, på olika sätt fullständigt avgörande skeenden, vid tre olika tidpunkter – enstaka framtid där huvudpersonen bör avrättas, en avlägsen dåtid då hans far till första gången visade honom världen och ett ”nu” där historien börjar.
Den sista meningen är ännu starkare, den lyder: ”De släkter som var dömda mot hundra år av isolerad